För snart åtta år sedan träffade jag X på en hemsida. En hemsida för musik. Av en ren slump började vi skriva.
Jag var 16 och han var 17.
Skrivandet på hemsidan övergick sedan till msn. I nästan tre år skrev vi konstant till varandra på msn och sms.
Från morgon till kväll pratade vi om allt mellan himmel och jord.
X var min första och allra bästa vän. Vi tyckte och tänkte lika om allt. Vi avslutade varandras meningar osv. Jag har aldrig haft så roligt med någon.
Dock bodde X i ett annat land.
Även om de där tre åren vid datorn var bland dom bästa i mitt liv än så länge så var det även dom värsta. Det var hemskt att inte få umgås i verkliga livet.
En dag i April efter tre års chattande kom han och hälsade på.
Han åkte till Sverige enbart för mig.
Från första kram har jag aldrig känt mig mer hemma.
Allt var frid och fröjd tills den dagen jag åkte och hälsade på honom och hans familj.
Hans föräldrar accepterade mig inte. Från första dag var jag en otrevlig människa enligt dom. Jag gjorde inget rätt.
Detta var samma år som jag gick i trean på gymnasiet.
Jag valde att flytta till hans land för att jobba som barnflicka.
Efter några månader stod jag inte ut längre. Det blev för mycket.
Vi bestämde oss för att flytta till Sverige.
Vi flyttade hit. Jag började jobba medan X fick gå på SFI och söka jobb.
Det rullade på som vanligt men alltid var det någon kommentar från hans föräldrar. Alltid var det något att klaga på.
Efter allt jag fått höra var jag inte så pigg på att hålla kontakt med dom då hans mamma rent ut sagt till mig att det inte är någon idé att jag försöker göra saker bra med dom.
Jag hade aldrig fått chansen att visa vem jag var.
Tyvärr försvarade X aldrig mig. Jag har aldrig hört honom säga ifrån när hans föräldrar var elaka. Han bara stod och såg på.
I februari 2014 hittade vi en större lägenhet. Vi skulle börja studera på komvux för att sedan söka till universitetet. Det kändes som om allt gick åt rätt håll.
En söndag i slutet på februari kommer jag hem efter att jag handlat.
Hinner bara ta av mig jackan innan X kommer och säger att "Du, vi kan väl sköta oss själva ett tag?"
"Va, vadå, vad menar du?"
"Ja, inget prat om barn eller så."
"Okej...vi ska ju inte ha barn nu eftersom vi ska börja skolan...?"
"Ja, precis."
Sen ville han inte prata mer och han ville åka ut och köra lite med bilen. Han ville att jag skulle följa med.
När vi kommer hem igen frågar jag lite mer.
Nu kommer det fram att han vill ha en paus för att se om vi kan vara tillsammans. Om JAG kan få en bättre relation med hans föräldrar. Just nu får han panik över att JAG inte har en bra relation med hans föräldrar.
Den kvällen åker jag hem till mina föräldrar helt förvirrad.
Här har vi precis tagit en ny lägenhet och planerat hur mycket som helst för framtiden.
Han har även pratat om våra framtida barn.
De senaste 2 veckorna innan detta hände hade X börjat sms som en galning. Vågade inte lämna telefonen framme. Hade den i duschen. Låste in sig i badrummet och smsade. Innan detta låg telefonen framme hela tiden och han bad mig läsa upp sms när han spelade osv.
"Det är min mamma som smsar." var hans enda kommentar.
Han började använda Skype som om det inte fanns någon morgondag.
"Pratar bara med en kompis."
Det var ingen kompis. Det var en tjej.
Han blev vansinnig när jag frågade vem det var.
Aldrig har jag sett en människa med en sådan skyldig min förut.
Följande veckor vill han umgås. Vi ska vara precis som vanligt men inte vara tillsammans. Han föreslår att vi även ska bo tillsammans som vänner tills vi går ut universitetet.
Jag får dock inte fråga en enda sak om vad som händer. Allt är på hans villkor.
Denna nya tjej som kommit in i hans liv finns helt plötsligt överallt även fast hon bor i ett annat land.
Samtidigt ger mig X konstant falska förhoppningar om att det ska bli vi igen. Han fortsätter att ta på mig på olämpliga sätt för att han känner för det.
Han blev även arg när jag sa att jag måste vara beredd på det värsta, att vi inte kommer vara tillsammans mer.
Men bara några dagar efteråt får jag höra hur olycklig han varit med mig i flera år. Hur jag aldrig brytt mig om honom.
Dagarna går och helt plötsligt vill han ta bort relationen på Facebook.
"Mina vänner frågar om dig så jag vill ta bort det."
Några dagar efter det åker han till hennes land. Samma dag som vår femårsdag. Samma dag som vi skulle åkt på semester för att fira.
Han ljuger mig rakt upp i ansiktet och säger att han åkt hem till sina föräldrar.
Vad han inte tänker på är att man hör på signalerna i telefonen om man kommer till hans hemland eller hennes hemland.
När jag sedan säger att jag redan vet att han är hos henne blir det tyst ett tag och så får jag höra: "Vi är inte ihop längre. Jag får göra precis vad jag vill."
Självklart får han det, men två dagar tidigare stod han och sa att han var så himla kär i mig.
Sedan hittar jag ett kvitto på storpack kondomer han tagit med till henne.
Efter åtta år så tycker han att det här är det bästa sättet att behandla någon på.
Tyvärr slutar det inte där.
Innan han ville ha en paus har han suttit och sexchattat med denna tjej. Även hon hade en pojkvän, men "glömde" att berätta det för honom, utan väntade tills det rätta tillfället.
När jag sagt till X på telefonen att han inte behöver komma tillbaka till Sverige igen får jag meddelanden från tjejen på Facebook.
Där hon förklarar att dom bara är vänner. Inget händer alls.
Fortsättning följer...
